Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Naturbarn - På andras vägnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spela för mig! Jag behöver ju bara vinka, så
kommer virtuosen; men varför gör jag icke det, som
svar på din hotelse?
Det förstod naturbarnet inte; och han kunde aldrig
komma ifrån att lorden varit otacksam, och han
förstod inte hur man kunde föredraga en utbildad talang
med stort program framför honom och hans
Kramers-etyder.
Naturbarnets brist, på minne, förstånd och
självkännedom! Men hans självförblindelse var även så
stor, att han icke kunde tänka sig att konkurrenten
existerade. Talade man om virtuosen, så teg
organisten, rullade in sig, tog icke emot »den andre»,
erkände icke hans tillvaro, svarade på annat, uteslöt
honom ur sin erfarenhetssfär och stängde av sina
sinnen för honom.
Lorden hämnades icke på den otacksamme
subjektive, utan bjöd honom igen. Denne var nog naiv
att göra sig rar, först; sedan kom han, stolt,
förlåtande, överlägsen, oumbärlig:
– Jag överger aldrig en vän, yttrade han
förebrående.
Därmed antydde han, att han hade förlåtit! och
glömt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
