Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Die grosse Verachtung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågan om det lilla föraktet som vankas i vardagslag,
utan om det stora gränslösa som en föraktlig människa
inger, när hon behandlar en förståndig som vore han
en tok. Det stora föraktet är humant; det hämnas
icke, utan tar emot, tiger, går vidare. Det stora
föraktet skäms på hela mänsklighetens vägnar över
oblygheten hos en bov, skäms att avslöja en bedragare i
ansiktet, emedan han icke kan se en människa
skämmas, förlåter och söker att glömma, upprättar i sitt
sinne och förklarar bort saken, raderar ut den ...
Lord Wilkins berättar flera drag av naturfolken
kring Loango, vilka anse sig vara mycket sluga, ehuru
de äro de enfaldigaste av alla Afrikas vildar. »En son
till en lägre ämbetsman i styrelsen kom en dag till
mig och ville dra mig in i ett bolag för insättandet av
en ångare på floden. Jag frågade om han besatt
kapital. Han svarade att han hade en kapitalist, som ägde
halva byn, och som ville försträcka 80 tusen piaster.
– Kom med hypoteken! svarade jag, och saken är
klar. Han gick. Därpå slog jag i taxerings- och
skattelängden, fann att kapitalisten inte ägde två
styver.
Mannen kom igen.
– Nåå, sade jag.
– Jo, jag har fått...
– Pengarne!
– Ja, hypoteken! Jag har de 80 tusen i fickan.
Jag såg ju att han ljög; jag hade bara behövt be
honom lägga fram papperen! Men jag skämdes så
på hans vägnar, att jag teg.
Min tystnad oroade honom, han gjorde en volt,
överföll mig med förebråelser i förskott och frågade
om jag ville »bryta mitt löfte».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
