Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Tiga och lida - Evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen om. När jag klagar slutligen, så är det någon
som slår mig på munnen; och beklagar jag mig, så
tror ingen vad jag säger, utan alla ta den
förfördelande i försvar. Det är ofattligt och kan bringa
en människa i förtvivlan. En teosof tröstade mig dock
en gång med den förklaringen, att jag lider för okända
förseelser i ett föregående, och att jag icke får
beklaga mig, ty straffet är rättvist; och vidare, att det
ingår i mitt karma (= öde) att få orätt även när jag
har rätt. Det är också den enda möjliga förklaringen.
Kristendomen förbjuder en att hämnas, men det
är ett sådant svävande begrepp; ty reagerar jag mot
en människas ondska, så kallar han det hämnd; straffar
jag en bov, så kallas det hämnd; talar jag om, att en
bov gjort mig illa, i synnerhet om jag skriver och
trycker det, så skriker hela samhället, staten,
nationen: han hämnas!
Återstår: tiga och lida! Men det håller man inte
ut med; man måste ju beklaga sig ibland.
Nu tröstar jag mig med: att det skall så vara,
men av okända grunder! Och de privilegierade som
få rätt, när de göra orätt, betraktar jag som bödlar
eller djävlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
