Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Den subjektive - En ovanlig bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarar icke; och du lockas icke göra om din dumhet,
även om du finner honom »känslolös».
Ibland har jag undrat, om det bara är den
sällsynta fågeln: en taktfull människa? Ibland har jag
trott han går ut för att glömma, och därför är så
rädd när andra tala, då de så lätt kunna sticka honom
med ett oavsiktligt ord. Men det finns många
omdömen om mannen, alla vitt skilda och konträra, i alla
nyanser, från ultraviolett till ljusaste ljusgrönt.
Han är väl som vi alla en färgsnurra i spektrums
många färger, som dock lära bestå av idel övergångar.
Den är ju brokig, och var och en ser sin
favoritfärg över de andra. Men finn medelpunkten, stick
en nål igenom den, och ge själv fart, så smälta
färgerna ihop, det brokiga försvinner, och du ser bara
vitt, vita ljuset. Men du skall vara motorn, ge
tillräcklig hastighet, annars blir det som med fonografen,
vilken bara skrålar om du inte drar upp honom
tillräckligt. Han kan inte dra upp sig själv nämligen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
