Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Lustgården - Den vackra ålderdomen och Den fula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så kom syndafallet, och därmed utdrivandet.
Men minnet av det första står kvar, och det är
sant att en verklig kärlek aldrig tar slut. Om den
följer på andra sidan, även då böjelsen »ändrat
föremål»? brukar man fråga. Sannolikt blir väl något
kvar, men på ett ofattligt sätt, ehuru man ville tänka
sig ett personlighetens upplösande i flera »monader»
av vilka en attraherar en liknande, en annan en
annan, och det som kallas kärlek här kan bli
vänskap där.
Enligt Platos reminiscenslära och teosofernas
reinkarnation skulle man ju kunna tro, att när två
mänskor råkas i en stor kärlek, det endast är ett
återseende. Och allt skönt de då se omkring sig är
återglans av minnen från de fjärran sköna orter, där de
förr råkats men nu först erinra. Kärlekens konstanta
illusioner skulle då hänga samman med upplevelser
från andra sidan, vilka nu slå upp; från den sidan,
där allt är fulländat och skönt. Därför det
förfärliga uppvaknandet ur sällheten, då man åter ser allt
vanställt härnere, där allt är karrikatyr, till och med
kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
