Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Deras känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Juan, och därför får han gå ut med frun om morgnarne
och spatsera. Vid gästabud är han vice-värd, och
han bjuder in, eller drar in sina bekanta i huset.
Det gick en tid, innan den gifta mannen
vaknade ur charmen. Men när han märkte att han fick
sitta ensam hemma, under det vännen och frun gingo
på konsert och spektakel, började han mulna; men
klarnade igen för att icke bli löjlig. Hans ögon hade
dock öppnats; och nu märkte han att huset var
förändrat; dess vanor, timmar, smak, allt var ordnat
efter Alfons’ huvud. Frun läste bara hans böcker,
spelte hans musik, såg hans pjäser. Hon bara talade
om honom, hela dagen och halva natten. Mannen
upptäckte att han var utrotad, och att han förlorat
sin hustru, utan att hon varit honom otrogen som det
kallas.
När de tre sutto tillsammans, så talade vännen
ensamt till frun, som icke kunde dölja sina känslor,
och mannen var utanför.
En afton kom vännen klockan 9 på besök, med
blommor åt frun, och ville tala vid henne, det var
angeläget. De tre sutto där, och det angelägna kom inte
fram. Däremot vände sig Alfons till mannen:
– Gå och lägg dig du.
Mannen gick icke och lade sig, men han satte sig
vid sitt skrivbord i samma rum, med ryggen och det
Stora Föraktet vända åt de två.
De måtte slutligen ha känt det, ty de blevo sega
i replikerna och torra i hjärtat; Alfons började
vantrivas, och gick, efter att ha sagt till mannen det han
icke bort säga.
Då tog mannen till orda och sade till hustrun:
– Friade han till dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
