- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
767

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Det sköna och det goda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ofta ser man ju barnen, även av ringa stånd,
hållas av föräldrarne bättre än de själva; barntypen
är fin, überirdisch, änglalik. Så kommer
tandömsningen; anletets drag växa ojämnt; överläppen är en
tid för stor, näsan för liten, de små runda kinderna
holkas, och det härliga stora klara ögat blir suddigt
och är numera för litet. De saknade tänderna, de
små snälla mjölktänderna, falla ut och visa lakuner,
erinrande om gubbens eller gummans. Det är ett
genomgående förfall, som föräldrarne se, lida av, men
överse, om barnet är snällt. Så kommer jungfrun
och ynglingen. De kunna vara vackra, om nämligen
det finns spår kvar av barnet. Ofta inträder
däremot en karaktärsförändring som skrämmer
föräldrarne, i synnerhet om de se sina egna fel gå igen
förstorade, varmed föräldrarnes andra uppfostran
begynner, en kurs så obarmhärtigt sträng, att även den
starkaste ber om nåd och förskoning! Det är för
mycket! Men nu är det så lyckligt, att barnen
liksom äro en reflex av föräldrarne, och att om far och
mor iakttaga sig, så ändrar sig barnet också, nästan
alltid. Jag såg en ung, skön och grym moder, som
lekte med människors öden, och njöt av andras
lidanden, särskilt makens, som icke var elak. Hon drev
den oförståndiga leken med barnet, att hon retade
barnet, på skämt förstås. Barnet svarade, och
besvarade. Mot fadren var den lilla flickan alltid mjuk
och god som han emot henne, men mot modren blev
hon dämoniskt elak. Det var som om den lilla givit
modrens roll, för att visa henne hur bottenlös
hennes ondska var.

Underligt nog, modren var betagen i barnet, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0767.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free