Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
döden, intet hopp, ingen försoning. Han känner på
sig hur hon går omkring och orenar hans själ, hur hon
profanerar deras mysterium, vanhelgar förbundet, som
dock ägde en gnista av evighetens ljus. Och han lever
i beständig fruktan att hon skall skänka bort hans
själ åt en annan man, genom att giva sin person, i
vilken han finns kvar. Och hans saknad efter barnet
är dubbel, ty han känner när barnet längtar efter
honom, och liksom på avstånd drager hans själ ut ur
kroppen, då han vill ge upp andan av smärta, och
flyga till barnet.
Det är att sörja levande, och mot det är döden en
salig glädje.
Men man har sett exempel, att den övergivne,
genom att vårda sin sorg kunnat på avstånd bevaka
och slutligen återvinna de förlorade.
Om han bara underhåller den heliga elden, följer
de frånvarande med sin kärlek, och omger dem med
välvilliga tankar, osjälviska, förlåtande, så flyttas hans
goda sorg över på henne och förvandlas i ett stilla
allvar eller tungsinne, som håller alla främmande
inflytelser på avstånd. Han kan skydda henne med sina
»tankeformer», omgiva henne med sin kärlek, så att
hon blir liksom osynlig; och hans sorg blir till ett
märke i hennes panna, hon blir tecknad, så att ingen
har lust att nalkas henne. Friarne se att hon tillhör
en annan, så att de förlora modet; och när hon talar,
förnimma de hans röst, och då fly de: »Här är
ingenting att vinna!» Men därtill fordras, att han icke
släpper in främmande i helgedomen; icke söker sina
vänner för att skepticera bort saknaden, ty det märker
hon, när han släpper taget, och i samma stund är hon
borta! Kvinnans stoft tyckes vara av en finare materia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
