- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
781

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Hopljugna karaktärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett enda, och det slutar på lögn: det är livslögnen
hos storljugaren!

*



Jag känner en man sedan 40 år, som ljugit ihop
en karaktär åt sig, eller rättare en karaktärsmask.

Han är så svår att skildra, ty han har trasslat till
sig under dessa fyrtio år. Och han är så skickligt
grimerad, ehuru eljes osminkad i sitt uppträdande,
att jag icke kan skilja fetsminket från läderhuden.
Även om jag kunde tvätta honom, så sitter skägget
dock kvar och det verkar som lösskägg. Jag skulle
vilja raka honom, ty jag tror att hans ansikte då först
skulle visa sig, ja, jag inbillar mig att jag aldrig sett
honom i ansiktet, aldrig sett hans mun. Det
började emellertid så här. Jag såg honom på en offentlig
lokal, och blev rädd för honom genast, ty hans sneda
rävansikte ville visa sig vänligt mot mig, men
verkade bara inställsamt av intresse, emedan jag kunde
gagna honom.

– Det var en faslig figur, sade jag efteråt.

– Han, som är så snäll, och så omtyckt sen!

Det var han nu inte, men han var populär, emedan
han var representativ och kunde tala. Han kunde
även tala roligt, göra gubbar, och karrikera sig själv.
Detta var en ren nödvändighet, ty han var gement
ful, och det visste han.

Men han kunde något, som män eljes ha svårt för,
han kunde smickra, det är uttytt, berömma det han
klandrade inom sig, och själv vid behov görande sig
liten framhäva en annans storhet, även en medtävlares.
Detta fick han ibland ångra, då han började
citeras som auktoritet; ty när han varit med att
upphöja någon, så var det sedan svårt att dra ner igen.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0781.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free