Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Hopljugna karaktärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då hade han alltid skämtet och bondgrinet till
hands.
Han tillhörde denna naturliga grupp av »fähundar,
som tala väl om alla människor» emedan det
renterar, icke av medfödd godvilja. Han spelade
frispråkare, men var baktalare, dock endast i a parte och
inom parenteser, ni vet denna gest av handens aviga
som träder upp till vänster om vänstra mungipan när
det förtalande ordet stänges ut i hopen.
Detta principiella vältalande om alla verkade dock
störande i sällskap och gav anledning till gräl. Någon
tar upp till behandling en notorisk och avslöjad bovs
sista streck.
Genast började denne advocatus diaboli sitt
försvarstal :
– Ah, ni är så orättvisa mot honom! Jag tycker
han är en snäll människa, för det är han! Och
alla ska då hacka på den lilla stackarn, men jag
håller på honom, ni må säga vad ni vill.
– Det är då märkvärdigt, svarades nu, att dina
sympatier alltid stå på bovsidan...
– Hur så?
– Därför att du alltid har ett gott ord till
boven men aldrig för den förfördelade, som
förtjänade det.
[Stormgräl.]
Men befann han sig vid ett gott bord, vid ett gott
glas, så kunde det hända, att han av ren
njutningslystnad slungade sin skyddsling, och gick på
kompromiss:
– Ja, du har så rätt, det är nog en stor
s–stövel egentligen! Detta »egentligen» var dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
