- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
783

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Hopljugna karaktärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvudsaken vid temats behandling. Ett annat anförande
kunde återgivas så här.

– Jag var hos Hugo’s i går; å det är så snälla
människor, och jag vet inte vem jag tycker mest om,
honom eller henne. Jag är som barn i huset där,
och hon håller sitt hus, jaa, det får man leta efter
maken. Hon är en stor kvinna. Det är vänner, må
du tro, du tycker inte om dem, va? – Ja, han har
ju sina sidor, lite knaster, kanske inte så renhårig
heller, men i alla fall... skål du!... Han talte så
vackert om dig. Det var tvärtom, men jag fastnade
i fågellimmet och besvarade den oväntade vänligheten
med en liten panegyrik; men den kom honom att
vända, så att vi började väva vadmal och gick mitt
igenom och bytte plats. Då tog jag fatt henne, och
för att vara tillmötesgående, så sade jag allt ont jag
visste om henne. Detta hade han aldrig hört förut, ty
hon var populär, d. v. s. protegerade kreerade
storheter, lancerade och störtade. Jag måtte ha uttalat
hans hemliga tankar, och rört upp hans agg, ty nu
flög proppen ur! och efter en lång nedgörande kritik
på den stora kvinnan, gav han sitt ultimatum så här:

– Jä, hon är nog en lika stor d–l som systern!
Och jag har en gås oplockad med henne, med båda
för resten! Jag ger dem f–n, egentligen (där
kom ordet igen!), och jag går aldrig i deras trappor
mer!

        [Paus.]

Åtta dagar efteråt, skulle jag gå upp i ett ärende
till Hugo, icke till frun. – Vem möter jag i trappan?
Honom, som aldrig skulle gå i deras trappor mer!

Lyckligtvis gapskrattade han först, så att jag
slapp ställa om mitt ansikte till ett likgiltigt,
oförstående.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free