Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Hopljugna karaktärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på att verka förstämning, ty det var mördande, men
humoristiskt. Sedan kom, helt enkelt, en nidvisa...
Dagen därpå reste han bort! Ett år efteråt var
han religiös; men två år efteråt var han det icke
mer!
I hans förhållande till mig vill jag vara kort.
Det uppstod genom yttre tvång ett slags
vänskap. Vi arbetade tillsammans, men när jag fick
skam, så flydde han, jag väntade icke annat, och blev
icke ond. Han sökte mig sedan, och flydde mig,
omväxlande. Han ville gärna få något av mig, men
ville icke lära, utan taga.
Alltid intresserade han sig för mitt öde, ingrep
ibland med rå hand.
Jag sökte honom aldrig. Men jag hade ibland en
obehaglig känsla av hans vänskap, så att jag en gång
brast ut:
– Jag önskar jag vore fiende med den mannen!
Men jag fick aldrig beslag på honom.
Sista året dök han upp i mitt hem vid några
tillfällen jag förlåtit, men icke glömt! Man hade
tillfogat mig en oförtjänt sorg och skam, och därvid hade
Hugo’s medverkat. Nu kom han, och jag såg i
dörren på hans detektiva ansikte, att han nyss lämnat
dem, och att hans ärende bestod i att »se efter om jag
led riktigt».
Jag beväpnade mig, och lät honom tala.
Han ville fråga, men vågade icke.
Då gav jag villospår och gjorde kast som haren.
– Jag är för gammal, sade jag!... (det var
icke sant! men när jag påtog mig skuld, så var den
lögnsynden kvittad).
Då sken han upp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
