- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
786

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Hopljugna karaktärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Så ska man säga!

Det var det han ville; han ville se mig
förkrossad under andras skuld, framför allt förkrossad, då
njöt han. Jag tryckte som haren, och han hoppade
över mitt huvud.

Så ledde jag honom händelsevis in i ett rum,
mycket vackert, med möbler och rekvisita som en
herre icke brukar. – Han började vädra och forska.
Det glada övermodets geist lade sig ner; han blev
orolig, sedan nedslagen; och när häri slutligen fick
se ett par små röda skor under soffan, blev det hans
tur att förkrossas, först, och sen bli ond. Men han
vågade icke visa att han blev ond, utan gick, lite för
hastigt dock. Han hade fått veta något, men icke
det han velat. Han hade fått veta motsatsen, och
han kunde icke gå till Hugo’s stora kvinna (den stora
d(ln) och glädja henne med mina lidanden! Glädje
och lidanden!

Och denna man kallade sig min vän, ibland min
enda, ibland min bästa!

Då kände jag emellertid hur ond han var! Och
jag strök ut hans namn ur mitt sinne! Det var lätt
gjort, ty vid det namnet erfor jag ingenting, eller också
något falskt som gjorde mig falsk, vilket jag icke
vill vara. Men hans falskhet var positiv, ty den var
icke frånvaro av en uppriktighet som man inte kan
begära av mänskorna. Hans natur var motsatserna av
alla de vackra egenskaper han klädde ut sig med.
Sålunda, och för att komplettera bilden, så gav han
sin största roll i »den lyckliga familjefadren»,
»patriarken», hemmets man, och naturligtvis förgudade han
sig i sin riksbekanta maka (»som var en stor d–l» i
elakhet).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0786.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free