- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
787

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Hopljugna karaktärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men han var icke alls av familjesorten, vilket strax
märktes, när han trädde in i en ungkarlskrets. Där
medförde han alltid en dålig ton; och hans
samtalsämnen rörde sig i så låga regioner att pojkar
skämdes; där blottades till och med detaljer från hemmet,
som en gift man icke blottar (utan orsak åtminstone);
där kunde till och med den dyrkade bli humoristiskt
behandlad; och på efternatten följde den lycklige
maken och fadren med pojkarne till – lokaler.

Hans sista brev till mig förblev obesvarat.

I denna märkliga skrivelse varnade han mig för
vissa karaktärsfel, dem jag saknar, men som äro
utmärkande för honom.

Eget är emellertid, att han anses vara »en
karaktär»; man menar väl något deciderat. Och det finns
ju där; ty en så deciderad karaktärslöshet har jag
aldrig sett i mitt liv.

Men jag tänker mig honom ibland i Swedenborgs
avklädningsrum på andra sidan döden. När man
börjar raka honom först, plocka av honom plagg efter
plagg; sedan tar av huden, musklerna, benen, då
allting befinnes falskt, så blir ju ingenting kvar av hela
mannen!

Det är hopljuget; och lögn är negativ kvantitet;
drar man roten ur den, så blir det ännu mera minus,
ända tills man råkar minus oändligheten.

Jag har gått för långt, jag har räknat galet, och
får börja om igen, säger jag mig.

Men jag har icke hatat mannen, jag har tvärtom
legat under för en viss sympati; hur kan jag då se
honom så bottenlöst tom, så förljugen, så overklig?

Det vet jag inte! men det är väl hans fel, som
omgivit sig med denna dimma av lögn, att man inte kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0787.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free