Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Karaktärsteckning - Scen från helvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Polonius är »hövlig, men på intet vis gemen»,
och tyckes själv icke »ge sina tankar tunga». Och
en man som vågar säga åt sin son: »Var trogen mot
dig själv», den är ingen narr, fastän han kan vara
narraktig eller låtsas vara det!
Själva kungen då, är han alltigenom kolsvart?
Det kan han icke vara, då han vunnit en kvinnas
kärlek. Mördare är han, men efter gamla tiders
begrepp, det vill säga som folket mest. Själva
Hamlet mördar (Polonius) opåtalt, och är nog rå att själv
släpa ut liket.
Med ett ord, och allt som allt: Shakspere skildrar
människor, i alla deras facer, lika inkonsekventa, sig
motsägande, söndriga, sig söndrande, stadiga,
obegripliga egentligen som mänskobarnen äro. Men icke
alltid gör han detta, och icke fullständigt, ty det kan
man icke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
