Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Scen från helvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tog den lilla handen, och de gingo den
numera svarta gatan framåt, då barnet vänder sig och
säger halvhögt: mamma går bakom!
Varför vände han sig icke om, utan förde
barnet med sig, ökande farten?
Fråga sju års kval, som berövat honom
självkänslan, så att han icke trodde sig längre äga mera det
stackars ensamma hjärtat som gick bakom förkrossat
och längtade efter försoning.
Barnet vände sig om än en gång, flera gånger,
som om hon vore med om en komplott i all
vänlighet, och mannen kände i den lilla handen hur hjärtat
slog av väntan och hopp!
Men han gick rakt fram, ty han trodde icke mer
på ett återvändande, och han vågade icke befara
ett hånleende eller ett högmodigt vasst ord.
Han kastade in på sidogator, men han kände
hur hon följde...
Vem led mest dessa fem minuter i helvetet, där
känslor korsades? Barnet med sina vackra gäckade
förhoppningar, modren med sin kränkta självkänsla,
då hon nu vid rännstenskanterna letade det hon kastat
bort, mannen med ovissheten och tvivlet i ena
hjärtkammarn, och i den andra den gränslösa smärtan att
behöva såra det lilla barnahjärtat som ingen skuld
ägde ?
Men medan det pågick erfor han nästan ingenting,
ty han bedövades av slaget. Först dagen efter kände
han kniven i hjärtat, och ju längre tiden gick om,
dess mera ont gjorde det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
