Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Sömngångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faktum är omöjligt, såvida detta faktum är på minsta
sätt obehagligt.
Att bibringa en viktig åsikt om ett sakförhållande
är lika omöjligt såvida icke passionen eller intresset
för tillfället går i den riktningen.
Om en av hennes hovkrets har begått ett
bovstreck, så förnekar hon faktum först: »Det är
omöjligt!» – Sedan när ingen hjälp finnes, så försvarar
hon honom. – »Han är i botten en god människa,
och ni äro icke en bit bättre!»
Det slutar med att vi äro skurkar allihop, och
borde sitta där han sitter.
Hon är trettio år, har barn; men hon diktar sig
ung, talar om sin ungdom, som ibland visserligen är
skövlad av mannen, som ingenting fann att skövla,
då hon var 24 år.
Hon kan till och med vara jungfru, fastän hon fått
barn; ja, hon vet icke huru barnet tillkommit etc.
Hon gömmer ett förflutet, som är riksbekant,
men det har hon strukit ut, det har aldrig existerat,
det är lögn helt enkelt, eller mindre än lögn.
Hon trasslar alltid med människors öden, och
när de kränkta reagera, så beklagar hon sig över deras
ondska och hämndlystnad. Själv kan hon icke komma
underfund med att hon gjort orätt.
En promenad med mannen en vinterdag.
Hon: Det är bra synd att Stockholms slott skall
ligga så inbyggt.
Han: Ligger det inbyggt?
Hon: Ja, kan du icke se det?
Han: Skämtar du?
Hon: Nej, jag är inte hågad för det (blir ond).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
