- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
841

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Sömngångare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha mördat honom långt förut, om hon icke fruktat
förlora pensionen.

Hos henne fanns intet fast verkligt. Hennes
tillgivenhet liknade tillgivenhet, hennes glädje påminde
om glädje men var elak; hennes sorg ägde en avlägsen
likhet med smärta; det var bara liknelser.

Hon förstod aldrig vad han menade, utan
fattade det på sitt förvända sätt, efter sitt intresse.
Jag förstod aldrig vad hon talade, ty hon måtte
ha begagnat antifras, eller sagt motsatsen av vad
hon tänkte. Hon begagnade aldrig de rena enkla
orden ja eller nej; hon undvek dem som en fälla,
ty hon liknade ett vilt markens djur, som ser fällor
överallt. Men själv gick hon och band snaror med
ord. Hon förvandlade ett löst förslag till ett löfte,
och hon stal blickar till bifall, förvandlade en nick
till en revers, och erbjöd tjänster, för att få sända
räkning.

Mannen sade en gång: – Om någon frågar
mig, hennes make, efter trettio år, vem jag varit
gift med, så kan jag endast svara: det vet jag inte!
Jag kände aldrig den kvinnan! – Och när jag ibland
vaknade om natten, måste jag tänka efter vem jag
hade bredvid mig. När hon sov, existerade hon
icke! Men jag var fästad vid henne; hon växte
på mig, tog sin prana ur mig; och jag måtte ha
deponerat några inälvor inom henne; ty när hon gick
bort, så värkte det i mig, och jag kunde icke andas
eller digerera, förrän hon kom hem med mina inälvor.
Hon begagnade nog spegel, men bara för det yttre;
och då jag ibland höll upp den andra spegeln för
hennes inre, så fasade hon, ansiktet fick kramp som
rävens, när jägaren oförvarandes kommer inpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0843.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free