Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Sömngångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Hon vände ögonen ut och in, förvandlade sina
drag, så att en hel serie ansikten visade sig efter
varandra; och i stället för hennes blickar såg jag en
dämons eller ett djurs.
Jag har nyss läst något i en teosofisk tidskrift
om att djurdevas, djursjälar, kunna inkarnera i
människors kroppar, utmärka sig genom skönhet och
naturligt behag som de flesta djur. Jag fann teorin
hemsk och trodde inte på den, för att icke vanhedra
mänskligheten. Men nu erinrar jag på en resa att
jag blev påtvingad en hund till sällskap. Nåväl, jag
var glad åt närvaron av ett levande väsen, födde
honom, och lät honom sova i mitt varma rum. Det
var en skenbart godlynnad rapphönshund, naiv, cynisk
förstås. Han tog maten, men tackade icke, lät sig
smekas, men fägnade aldrig; han tolererade mig, men
tyckte inte om mig. När jag tog hans huvud, så
såg han åt sidan; och när då pupillerna vändes utåt,
så visade sig bara det vita, som dock utsände onda
blinda blickar. En kväll då jag låg och läste i sängen,
började hunden visa mig en oroande uppmärksamhet;
när jag avvisade honom, ändrade han plötsligt
karaktär; antog fasoner som en människa, gjorde gester
och rörelser, så att jag blev vettskrämd.
En strid uppstod, och jag måste döda djuret
med min revolver, kasta ut det genom fönstret. Hans
sista blickar voro icke ett djurs, så mycket vill jag
säga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
