Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Sömngångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väg som jag uppfann. Jag ensam gav honom
nämligen körsbär, under det de andra bara gåvo
brödskalkar. Han satte sig på baken och gapade när
jag kom, och jag kunde locka honom ur hans håla;
men han ville aldrig se mig i ögonen, utan
blundade när han gapade. Men jag visade tålamod och
och återkom dagligen med mina körsbär. Slutligen
ville han väl se vem den var som gav honom det
högsta goda i fångenskapen, kanske väckte ett
ungdomsminne från de stora bergen i Västern, där han
plockat röda bär, i frihet och fjälluft. Han försökte
se upp på mig; men gjorde strax därpå en sådan
min som om han röjt sin hemlighet. Och han blev
ond på sig själv för denna svaghet, icke på mig.
Men han måtte ha ångrat sig strax efter, och beslöt
visa mig vem han var. Han gick och satte sig med
ryggen mot fängelsemuren, såsom en konung på sin
tron; gjorde en åtbörd med armarna som om han
svepte sig i sin kröningsmantel; men han såg icke
på mig, utan visade sig och sin hemlighet. Det var
intet djur längre; skelettet gjorde mänskliga rörelser
under den förklädande pälsen. Det var en djurdeva,
en bergens konung, en metempsykos, kanske en för
detta mänsklig inkarnation i en djurkropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
