Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Sin egen staty - Vänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marmor. Man svarade att hon var skaldinna. Så eget
att jag inte visste det!...
(Hon skrev dock bara följetonger.)
Men jag minns henne i situationer, som icke
hedrade henne. Hon hade nämligen läst mina böcker,
och måtte ha gjort sig en besynnerlig föreställning om
min person, ty genom att vilja vara affabel, lade hon
till en ful sida, och blottade i ett ögonblick en icke
skön själ. Jag minns att jag blev stum och rodnade.
Då blev hon förskräckt över att hon demaskerat sig,
och sade något som jag inte förstod. Jag var i hennes
hem; hon var olycklig, därför att hon icke kunde få
lov leva ogift som gift. Hon ådrog sig stryk av sin
man, med andra ord: han slog henne.
Och nu, efter döden reser han marmorstaty på
offentlig plats. Är det åt sig själv? kunde jag fråga.
Ja, han har rest den åt sig, åt minnet av det vackra
han inlade i hennes själ, och som jag aldrig såg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
