- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
853

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Vänskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphöjda ögonblick, firat vackra fester tillsammans. Om
man nu skulle se honom skämmas, så vore någonting
profanerat; man vill icke skåda sina affektioner
förnedrade, icke se det ansikte, som var vänligt,
förvandlas i ett ont djurs.

Men Moses säger: Du skall icke hata din broder
i ditt hjärta, utan du skall straffa honom, att du icke
får hans skuld över dig.

Ibland överlever vänskapen en explikation, ibland
dör den. Överlever den, så råder ju en viss
förstämning först, men denna följes stundom av en
översvallande välvilja, som vill gottgöra; och en hälsosam
försiktighet i umgänget, som endast verkar välgörande.

Det finns ensidig och ömsesidig vänskap. Jag
tycker om honom, men han icke om mig; icke riktigt,
men han erfar välbehag av min sympati, vilken skonar
hans svagheter under det han icke skonar mina.

Jag har i fyrtio år varit föremål för en mans
sympati. Men jag tålde egentligen aldrig mannen,
och jag kände att hans vänskap var intresserad. Han
ville leva mitt liv, influera mig, ge mig idéer och
rikta mitt sinne i en bestämd bana. Jag sökte honom
aldrig, bröt flera gånger; men nöden och ensamheten
tvang mig tillbaka, till och med att mottaga tjiänster,
vilka dock icke gåvos med glatt sinne. Slutligen dog
han, nyligen; vid 60 år, utan att vara någonting.
Uppriktigt sagt: min enda känsla då vid dödsfallet var
lättnad! Icke därför att jag var skyldig honom, ty när
jag ville betala, tog han inte emot. Han tyckte det
var angenämare ha mig kvar i skuld, fastän han
förklarat, att jag icke var skyldig honom något.

Jag förnam nu efter döden som om hans vänskap
varit ett slags hat. Och han var en absolut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0855.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free