Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Der Mensch vernimmt nur was Ihm Schmeichelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så började läraren med kamraten en rannsakan,
och en förmaning... Men han såg inte åt mig i
början, så att jag trodde det icke gällde mig. Förhöret
pågick en stund, och när läraren vände sig till mig,
trodde jag min dödsstund var kommen. Men... i
stället för att rikta förebråelser till mig, liksom
vädjade han med blickarne till mitt bättre förstånd, och
anhöll om mitt bifall. Jag var nämligen äldre och
åtnjöt en viss aktning för min flit och min ambition.
Detta vädjande till min rättskänsla smickrade mig, och
kom mig att glömma det jag var icke allenast
medbrottslig utan mera än så. Min stolthet var dock icke
ogrumlad, ty den stackars kamraten kunde ju vilket
ögonblick som hälst angiva mig. Men han bara teg,
undergivet, skamset, oförståendes.
Förhöret var slutat!... Och alltsammans var
utstruket ur mitt minne. Så grundligt att det först 40
år senare började återkallas, under långa sömnlösa
nätter, naturligtvis. Och då öppnades mina ögon!
Det var jag som var anklagad; lärarens vädjan till
mig var ironisk, och jag hade i nödens yttersta stund
insmickrat mig i ett skyddande skal, som min
ångestsvett hade avsatt omkring min överkänsliga hud.
Beviset härpå att det gällde mig, fann jag också
i mitt minne, där en efterföljande oförklarlig händelse
trädde fram, och som jag aldrig förstått förr. En
vuxen sedlig ung man bjöd mig hem till sig en afton
att besöka de stora trädgårdarna, under
förevändning att han skulle få lära blommors namn av mig.
Aftonen blev lång, jag bjöds till kvällen, och samtalet
kom nu in på vissa ämnen, men så ihållande, att jag
blev på min vakt. Därpå bjöds jag på något punsch,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
