Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Der Mensch vernimmt nur was Ihm Schmeichelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och som det var långt hem anmodades jag ligga kvar.
Jag läste min aftonbön, och somnade.
Så var den saken slut, och jag skildes från den
aktningsvärde mannen, icke litet smickrad av att ha
fått lära honom botanik.
Nu efter 40 år förstod jag att bjudningen stod i
sammanhang med rannsakningen. Det sista var
korsförhöret, en prövning, som jag bestod med heder.
Men varför jag icke förstod det då?
Nu tolkar jag det så: en nådig försyn vakade
över mig, att jag icke skulle bringas till förtvivlan, ty
jag var ytterligt känslig. Min lektion hade jag fått,
och min prövning hade jag bestått. Mera behövdes
inte. Nu vill jag bara tillägga, att jag var offret och
den förledde, som sedan av rent oförstånd blev
förledaren. Det ändrar ju saken betydligt, så att det
händer jag icke kände någon skuld, och därför lät
ironien glida av mig!
Det finns alltså någon sanning i Mefistofeles’
paradox, då jag förnam smickret, men det andra icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
