Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Alfons fortsätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Skall bli...
Mannen slog upp pärmen till Indiana. Där stod
Alfons’ namn.
– Det är alltså Alfons’ yngsta broder, som
begagnas till kopplare?
Vid nästa visit öppnades dörren bara på glänt,
pojken och marschstövlarne försvunno i ett moln av
damm och med ett brak som om åskan slagit ned i
trappans ledstång.
Därpå lades en säkerhetskedja på farstudörren.
Denna födda stortjuv kunde aldrig vakna ur sin
tjuvdröm; han stal hustrur, lånade barn, lånade pängar
av frun, lånade stall och vagnshus, blev utkörd, men
var nog skamlös komma igen. Hans förblindelse var
så gränslös, att han slutligen råkade in i denna
befängda situation.
En man hade skiljts från sin hustru, emedan han
ville återge henne friheten att välja om. Alfons hade
svärmat på sitt vis för den unga frun och varit vän
med mannen, samt var icke utan skuld till
skilsmässan.
Nu kastar han sig över den frigjorda, men endast
för att fördriva långa kvällar med ointelligenta
samtal, whisky och tobaksrök i hennes vackra våning. När
hon märkte detta, valde hon en annan vän.
Och när Alfons en afton fann sitt whiskyglas
upptaget, föll han ihop, fick självmordsmani, kom på
sanatorium, slapp ut. I sin nöd, och i sitt behov att
få beklaga sig, uppsöker han sin forna vän, den skilde
mannen.
Denne hade redan såverat sina känslor genom att
överflytta dem på annan person, men kunde icke neka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
