Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Reflexer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter åtta dar fann hon sig förlovad med en
»sorgsen, tungsint man, av vilkens samliv hon icke
väntade någon glädje eller lycka».
Hon hade smittat honom!
Nu borde hon ju ha upptäckt hemligheten,
nämligen att hon var en bottenlös förtvivlad människa,
emedan hon icke sökte lyckan i arbete, hem och
plikter, utan på orätt ställe.
Hon kände nog ibland ihåligheten i nöjena,
skådade igenom människorna, fick ingen illusion av den
tomma glädjen.
Sålunda tillställdes en lysande fest för att
förströ henne efter skilsmässan. Hon fick de yngsta,
finaste och mest spirituella kavaljerer; men de kunde
icke säga henne ett ord. Hon förstod inte vad de sade.
Den eviga tystnaden och’försteningen rådde vid hennes
lysande bordsplats.
Efter supén dansades. Hon blev trött genast och
satte sig att se på. Och när hon såg skeptisk och
högfärdig ut, blev hon ful. Därför fick hon sitta.
Då öppnades hennes ögon, och i favoritdansen
Cake-walk såg hon ormar figurera mot apor. När
en Boston dansades tyckte hon sig se en
sjukgymnastik.
Då sprang hon ut från alltihop, åkte hem till sitt
barn, och där fann hon det sökta: glädjen, den solida,
varaktiga.
Hennes tomhet gjorde alla människor tungsinta
utom barnet. Den lilla var oemottaglig för modrens
svårmod; ty han stod ännu i förbindelse med
stjärnevärlden; och han ensam kunde lysa upp i denna själ
av dunkel, tills en dag den missledda modren vände
ryggen åt världens tarvliga nöjen, och sökte bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
