Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Imitation eller inkarnation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karaktärsroller. I samma drag skröt han med sitt
renliv till trettio år, och sina nuvarande debaucher;
talade lyriska svärmerier med bramarbas’ råa stämma;
uttalade sin vörnad för Gud, konung och
fädernesland, och under de rysligaste svordomar farande ut
mot samhället; berättade naivt hur falsk han nyligen
varit mot mig.
– »Han förtalade dig alldeles skamlöst... Jag
höll med naturligtvis!»
Det fann jag helt naturligt, och log bifall.
Han varken tyckte om mig eller hatade mig;
vi drevos ihop av ett intresse, och voro opersonliga
i umgänget. Vi åto, drucko och älskade musik, det
var allt!
Men slutligen, denne man var svag av naturen,
även i kroppen, därför tror jag han beundrat den
ovanligt starke; för att reagera mot sin försagdhet älskade
han bravader; trädde en dag upp och höll föredrag
mot huvudstadens utvidgning.
Med ett ord, han ville icke vara sig själv utan
en annan, som han dock icke kunde bli. Denna
ansträngning måtte ha medfört den sömnsjuka han led
av. Ty han somnade vid bordet, mitt i sällskap.
När han då vaknade, hade han glömt bort sin
bramarbasrol för en stund, och blev lyrikern. En
afton såg jag honom i en familj som tillhörde hans
umgänge, från hans renlivs tid.
Då var han den fine mannen, lyrikern, svärmarn
hela kvällen, talade om sitt glädjelösa liv utan
kärlek och hem...
Jag har frågat mig sedan som ockultist: var han
besatt av den döde? Underhöll den döde någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
