Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Avdelning III
- Självbedrägerier
- Intelligenta samtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Å! han är så snäll! svarade den
oemotståndliga.
Och i ett nafs hade björnen tagit fast den lilla
handen i sitt gap.
En minut är 60 hjärtslag, men nu blev det nog
120.
Björnen höll fast, under det han såg henne i ögat;
kanske han sade något med blicken, eller frågade
något; ty han släppte taget, när han i det vackra
ansiktet sett det han ville!
*
Hon var ful, men kunde ge illusion att vara
vacker. Hon kallades den sköna; fick veta det, trodde
det; uppträdde som sådan, och med pretentioner som
sådan. Jag hörde henne en gång säga:
– Fröken X. är nog söt, men icke som jag ändå!
Såsom skön blev hon grym, och missbrukade sin
makt, med vanlig påföljd.
En tidskrift innehöll bilder av de 12 skönaste
damer i staden. Hon var icke med.
Då blev hon ond, och när hon blev ond, blev
hon ful. I detsamma förlorade hon förmågan att
förvända synen, och alla sågo nu, att hon egentligen var
ful. Man började tala om hennes fulhet, så att det
nådde hennes öron. Och när hon slutligen vaknade
ur sin förblindelse, var ungdomens tid förbi.
INTELLIGENTA SAMTAL.
– Nåå, X-berg som ligger i lunginflammation!
– Jag såg honom på gatan i dag.
– Si så! Då är han väl frisk igen... Ingenting
är sant mer än en halv dag nu för tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0918.html
