Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Den egocentriske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi voro fattiga och fingo endast två handdukar,
av vilka den ene knöts med en knut för att angiva att
den hörde till ansiktet.
Men det »rörde honom inte» han tog den och den
andra med till alla kroppsdelar, fötterna
inberäknade.
Jag måste torka mitt ansikte på lakanet!
Därpå tände han ljuset mitt i ögonen på mig
och lade sig att läsa. Jag bad honom ställa ljuset
så att jag kunde få sova.
– Det rör mig inte.
Då fick jag stiga upp och skugga för ljuset.
Varje natt torterade han mig på detta sätt, utan
en tanke på de lidanden han förorsakade.
När jag steg upp om morgonen sov han. Jag
gjorde så litet buller som möjligt, och undvek snudda
vid hans säng. Jag hade rätt att stiga upp, och det
var min plikt. Men då kallade han mig despot! Jag
visste inte om han var tokig eller dum, eller bara
lögnaktig. Han var sluten och dolsk, lat som ett
snäckdjur, njutningslysten, så att han fruktade
konflikt med överordnade, och för att undvika ett
obehag, spelade han fånig. Om kamrater ansatte honom,
så låtsades han inte förstå. Om någon bad honom
om en liten tjänst, såsom att maka åt sig för att ge
plats, fattade han det som ett tyranni. Och han
själv tyrann hatade tyranni, som alla tyranner.
Människorna togo icke hans ödmjuka sätt för
kontant, utan på känsla bemötte de honom med
förakt; behandlade den lille figuren, som själv tog sig
så allvarligt, såsom en komisk person. Detta
retade honom, och han förklarade att han inte tålde
skämt; men det var osant, ty när han druckit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
