Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Lära och leverne - Att ljuga på sig själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hörde om en bemärkt man, som miste plats
och familj, därför att han söp. Han var ingen dålig
man, och ingen gudlös; ty han låg på sina knän i
bön till Gud att bli befriad från sin last. Men han
blev icke. Då gissade jag att han till straff för något
okänt var dömd att supa.
Hans ansikte blev slutligen så rysligt, att han
måste gömma sig på landet. När han efter femtio
år dog, och låg som lik, förvandlades hans vanställda
förbrända ansikte till en ynglings; vit och skär blev
hyn, och ung igen!
Det kan säga mycket!
En far som ligger under för dryckenskapslasten
kan mycket väl med uppriktigt hjärta predika
nykterhet för sin son. Fadren känner förbannelsen, och att
han icke kan bli fri; är det icke vackert då att han
önskar sina barn ett bättre öde?
Han tyckte icke det var rätt, när han söp, han
tyckte det vara orätt; men han ville sin son väl bara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
