Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Att ljuga på sig själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om de lärt av Byron, som falskeligen låter påskina
sitt incesteri i Manfred, det vet jag inte.
Jag hörde en bildad ung man berätta att han en
natt på biljarden gjort bekantskap med en rånare, och
att han mottagit bjudning av honom samt även lånat
pängar. Jag trodde det och blev rädd. Men det lär
ha varit lögn.
Det satt två hyggliga män och skulle grunda ett
företag, därtill sökande det oundgängliga kapitalet.
De sökte och sökte i tankarna, vid glaset
naturligtvis. Och slutligen blevo de leda och trötta på saken
och på varandra.
Det var i växelförfalskningarnas tid.
I ett anfall av leda och lynne, säger den ene:
– Kan du inte göra en falsk växel då?
Detta utbrott av galghumor fick han ångra hela
sitt liv. Ty de två blevo osams, och den andra
missbrukade det fallna ordet. .
Man kan även i god mening pådyvla sig en
svaghet för att trösta en annan.
– Det skall du inte vara ledsen för, ty det har
jag också varit med om! Många gånger!
Men det finns folk som med berått mod pådikta
sig ett fel för att narra en annan erkänna sitt.
Sådant får man ofta erfara av sina detektiva vänner.
Detektiva äro sådana vänner som äro allas
vänner, och följaktligen icke din. Dessa mottaga
uppdrag, gå ärenden, snoka och rapportera. Äro därför
intressanta i sällskap, ty de ha så mycket att
berätta. Men det är en smutsig typ, som jag icke vill
dröja vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
