Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Avdelning III
- Stjärnparallaxers opålitlighet
- Stjärnvacklingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkna ut en konstant stjärnparallax, då kan han också
sätta sig på en kanonkula och räkna ut avståndet
mellan två örlogsfartyg ute på havet.
STJÄRNVACKLINGAR.
Humboldt såg år 1799 den 22 juni från Pik
Teneriffa, strax före soluppgången, huru djupt stående
stjärnor utförde en gungande rörelse. Han såg det
både med blotta ögat och med kikaren. Fenomenet
varade 7 till 8 minuter.
År 1842, den 9 augusti, observerade prins
Adalbert av Preussen liknande fenomen före soluppgången,
och hans sällskap konstaterade. I kikaren syntes en
stjärna bli två, som sammanbundos med en knuten
svans.
År 1851, den 20 januari, sågo flera namngivna
personer mellan 7 och 8 på aftonen huru Sirius rörde
sig, ibland upp och ner, ibland åt sidorna, ibland i
en krets. Fenomenet varade en halv timme.
Man har icke förnekat faktum, men astronomen
Schweizer har förklarat det vara ett subjektivt
fenomen. Han såg det när som hälst om ögat fixerade
en stjärna och samtidigt ett föremål på jorden; men
i kikare försvann det, vilket strider emot Humboldts
och prins Adalberts iakttagelser, varföre fenomenet
kan anses oförklarat.
Jag vill sluta med den upplysningen att jag sett
solen gunga, ett par gånger, när den nyss gått upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0950.html
