Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ju samma förhållande då, och det finnes
ingen skillnad mellan lack och glas.
När jag vid 14 års ålder gjorde min första
elektrofor med hartskaka, så blev jag sedan förvånad, då
jag fick se att man kunde ladda leydnerflaskan lika
bra med en glasstav som gneds. Det var ju samma
sak således, harts och glas, minus och plus.
Vad som skedde med hartskakan, när locket
lades på, och kakan berördes med fingret, kunde
jag aldrig förstå. Jag tyckte det var dumt, men
lärde det utantill.
Numera erkännes verkligen att det icke gives
någon absolut positivt eller negativt elektrisk kropp.
Och det erkännes även att ingen kropp är oelektrisk.
Metallerna bli även elektriska genom gnidning,
ehuru de förut såsom ledare ansågos vara
omöjliga att elektriceras.
Alla kvalitativa bestämningar ha bortfallit och
endast de kvantitativa återstå.
Elektriciteten kan anses på giltiga skäl vara
oförklarad, liksom magnetismen.
Jag vill sluta med ett fenomen som skulle kunna
ge uppslag vid förklarandet av magnetismen.
Zink är omagnetisk, som bekant. Men om jag
filar zink, så blir den magnetisk.
Vi utstryka genast den barnsliga förklaringen att
den hårda stålfilen avgivit järn till den mjuka zinken.
Vad händer då med zinken när den filas? Den
uppvärmes, liksom lack- och glasstången när de
gnidas. Magnetismen i detta fall är kanske en
sekundär verkan av värmen, liksom elektriciteten vid
gnidningen.
Härför talar den omständigheten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
