Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Goethes ockultism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Aus meinem Leben berättar Goethe sin kända
vision, däri han såg sig själv (sin dubbelgångare i
astralkropp), och vilken kan berättas om igen för bättre
minnes skull.
Han hade just tagit avsked av Friederike under
tårar och skyndade gångvägen fram mot Drusenheim,
då han fick denna vision att se.
»Jag såg nämligen, icke med kroppens ögon, utan
med andens, mig själv till häst komma mig till mötes;
men i en dräkt som jag aldrig burit. Den var
gäddgrå (hechtgrau) med något guld besatt. Så snart jag
ryckte mig ur denna dröm, var bilden försvunnen.
Underbart är, att jag åtta år senare befann mig på
samma väg för att besöka Friederike, och just i den
sedda dräkten, som jag dock icke hade valt, utan
bar av en ren tillfällighet.»
»Wir wandeln alle in Geheimnissen. Wir sind von
einer Art Atmosphäre umgeben von der wir noch gar
nicht wissen, was sich alles in ihr regt und wie es mit
unserm Geiste in Verbindung steht.»
»Unter Liebenden ist diese magnetische Kraft
besonders stark und wirkt, sogar in die Ferne.»
»Ich glaubte schon damals fest an eine
gegenseitige Einwirkung und dass ich durch ein mächtiges
Verlangen, Sie herbei ziehen könne.»
»Auch glaubte ich mich unsichtbar von höheren
Wesen (andar!) umgeben, die ich anflehte, ihre Schritte
zu mir, oder die meinigen zu ihr zu lenken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
