Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Att binda människor, och stjäla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hade ett umgänge som kallade sig min vän.
Denna vän behandlade mig mycket: illa. Sedan jag
tegat nog länge, måste jag beklaga mig, och jag
berättade hans illgärningar. Då blev ett skrik (över
mig förstås): tänk så han behandlar sina vänner!
Det var ju han som behandlat mig, och jag hade
bara berättat hur han behandlat mig.
Äro inte människorna tokiga, så säg!
Genom att kalla mig vän tog han löfte av mig
att tiga i fall han skulle behandla mig som fiende. Mitt
brott att icke tiga och lida, det förläts aldrig, men
hans illgärningar strökos ut!
Det finns människor som påtvinga en små
artigheter, för att sedan få återfordra stora tjänster.
Det finns mänskor som stjäla löften. A. yttrar
så här ungefär: Om jag var säker att pängarne
användes rätt, och om jag ägde dem, så skulle jag ge er
100 kronor.
Detta yttrande förvandlas av B. till ett löfte.
B. går till C. och ber att få låna 50 kronor,
emedan A. har »lovat» honom 100 kr.
De båda villkoren strökos ut; och nu går C. till
A., då han icke fick igen sina 50, och säger så här:
Du har ju lovat B. 100 kr.?
– Ja, men under förutsättning att jag ägde dem
och att de kommo till rätt användning.
– Vad är det för löften?
– Det är villkorliga löften. Känner du inte sådana?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
