Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Hundsfotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uselheten ogillande, och då fick han en storm, emedan
han var så sträng och orättvis.
Med ett ord, hur han bar sig åt, blev han
hundsfotterad!
Kan man förklara ett sådant öde?
Kanske människorna kände i luften, att han skulle
avslöja samhällskompromissen och deras osanna natur.
Men som barn kunde han väl icke anas!
Det hade väl andra orsaker som vi icke veta,
men som Swedenborg anat!
I skolan fanns ju sådana gossar som alla
hundsfotterade. Jag minnes en särskilt, som man »skojade
med». Han var saktmodig, saknade näbbar och klor,
var filosof också; tog emot, slog aldrig igen. Hans
far var en förmögen skomakare, och yrket
begagnades som öknamn på sonen. Han förföljdes klass från
klass; men förståndet växte och han kunde slutligen
försvara sig med ord.
– Det vore bättre du vore död! sade han en gång
till sitt värsta plågoris, en rik odåga.
Men även lärarne gjorde narr av hans rysliga
allvar. Hans yttre var icke komiskt, men icke
sympatiskt heller. Han var samvetsgrann, kunde alltid
sina läxor, men svaren voro något otympliga.
Ett år innan vi blevo studenter, bjödos tre av oss,
hans kamrater, en afton på supé och kortspel till
»hundsfotten». Vi funno en artig, uppmärksam värd,
med goda, välvilliga manér. Vi upptäckte honom,
och när vi om natten gingo hem, föllo dessa ord:
– Var detta R. H.? Inte är det något fel på
honom! Angenäm, värdig, lugn, klok, kvick utan
elakhet, god människa! Och betraktad i skolan som
idiot!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
