Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II. Vid havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAMEN.
Det är verkligheten! Det var köket hemma hos
mina föräldrar, där du aldrig varit; den gamle mannen
var min morfar, forstmästaren, och kvinnan var min
mor, som bad - för oss! Klockan är sex och då
läses rosenkransen av tjänarne ute på svalen...
DEN OKÄNDE.
Det var obehagligt! Börjar jag bli framsynt
också! - Men det var skönt; ett sådant rum, snövitt,
med mistel och blommor... men varför gör man bön
för oss?
DAMEN.
Ja, varför? Ha vi handlat orätt?
DEN OKÄNDE.
Vad är orätt?
DAMEN.
Jag har visserligen läst att det icke finns, men
likafullt... Jag längtar så gränslöst till min mor;
min far icke, ty han har förskjutit mig, liksom han
försköt min mor -
DEN OKÄNDE.
Varför övergav han din mor?
DAMEN.
Vem vet sådant? Barnen aldraminst. Men, låt
oss resa hem, o, jag längtar så...
DEN OKÄNDE.
Lejonkulor och ormgropar; en mer eller mindre
gör intet. För din skull vill jag göra’t, men ej som
en förlorad sön, nej du skall se att jag för din skull
kan gå igenom eld och vatten...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
