Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I. Utanför stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CAESAR.
Han kommer strax efter; men var inte rädd för
honom; han umgås varken med gift eller kniv.
Däremot behöver han bara visa sig, så springer allt
levande för honom; träden fälla sina löv, och
landsvägens damm löper i en virvel framför honom som
molnstoden för Israels barn...
DEN OKÄNDE.
Hör nu...
CAESAR.
Tyst, när jag talar... Och ibland tror han sig
vara varulven, och påstår att han vill äta upp ett
litet barn, som icke är fött och som egentligen är
hans med den förstkommandes rätt...
Drar sig utåt.
DAMEN till Den Okände.
Kan du besvärja den demonen?
DEN OKÄNDE.
Djävlar, som tåla solskenet, rår jag inte på!
DAMEN.
Du fällde ett överord härom morgonen, och som
du får igen nu. Du sade: osynlige, som smyga om
natten, och slåss i mörkret, illojalt; men kom om
dagen, när solen skiner! Nu ha de kommit!
DEN OKÄNDE.
Och det gläder dig?
DAMEN.
Ja, nästan!
DEN OKÄNDE.
Vilken skada att jag icke kan glädjas, när du
får dina hugg! - Låt oss sitta på bänken, de
anklagades bänk - det kommer nog fler!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
