Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV. Rosenkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAMEN.
Men lyfta litet på hans skuldbörda, om ni kan.
CONFESSORN.
Nej, då blir han straxt övermodig och anklagar
Gud för ont och orättvisa. Och denne man är en
dämon, som skall hållas fången; av revoltörernas
förfärliga art, skulle han missbruka sina gåvor till att
göra ont, och människans kraft i det onda är omätlig.
DAMEN.
För den... tillgivenhet ni hyst för mig, lyfta litet
bara på hans skuldbörda, i den punkten där han är
mest tryckt och mest utan skuld.
CONFESSORN.
Icke jag, men ni skall göra det, så att han går
ifrån er med tron, att det finns något gott hos er,
och att ni icke är sådan som er förra man skildrat
er. Tror han er, så skall jag senare lösa honom,
såsom jag en gång band honom, när han under
sjukdomen biktade sig för mig i klostret Den Goda
Hjälpen.
DAMEN
går mot fonden; öppnar dörren.
Nåväl!
DEN OKÄNDE in.
Där är den förfärlige; hur kom han hit? - Men
det är ju tiggaren?
CONFESSORN.
Ja, det är din förfärlige vän, som kommer för
att hämta dig.
DEN OKÄNDE.
Har jag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
