Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV. Rosenkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAMEN.
Han tror inte om jag säger gott, han tror endast
ont!
CONFESSORN.
Så skall jag säga ett gott ord: Det kom en gång
en tiggare och båd honom om en dryck vatten, och
han gav honom vin för vatten och lät honom sitta
vid sitt bord. Minns ni det?
DEN OKÄNDE.
Nej, sånt där strunt lägger jag inte på minnet!
CONFESSORN.
Högmod, högmod!
DEN OKÄNDE.
Säg högmod! Det är dock det sista spåret av
vårt gudomliga ursprung! Kom nu! innan mörkret
faller!
CONFESSORN.
»Hela världen hade klart ljus och var oförhindrad
i sina gärningar; allena över dessa stod en djup natt,
vilken var en liknelse till det mörker, som över dem
komma skulle! Men de voro sig själva svårare än
mörkret.»
DAMEN.
Gör honom icke illa!
DEN OKÄNDE med passion.
Tänk vad hon kan tala vackert, och är så elak!
Se på dessa ögon, gråta kan de inte, men smeka,
sticka, ljuga! Och ändå: »Gör honom icke illa!»
- Se nu är hon rädd jag skall väcka barnet, det lilla
otyget som tog henne ifrån mig! Kom, präst, innan
jag åtrår mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
