Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En korsväg uppe i bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RÖST II.
Aldrig!... Vägen till svavelkällan har du visat!
Är det långt till sjön?
DEN OKÄNDE faller ner.
FRESTAREN.
Hähä! Jubilate temptatores!
VENUSDYRKARNE.
Sulphur! Sulphur! Sulphur!
Och Merkur!
FRESTAREN
fram, rör med foten vid Den Okände.
Kräket!... Den kan man inbilla vad som helst!
Men det vållar hans orimliga högfärd! Föreställer
han sig inte att han är motorn i universum, att han
är upphovsmannen till allt ont? Den narren tror sig
ha lärt ungdomen att gå till Venus, liksom inte
ungdomen kunde det innan han var född!... Hans
högfärd är olidlig, och han har varit1 nog förmäten vilja
fuska i mitt yrke... Ge honom en salva till du,
falske Erik!
RÖST II
ynglingen, lutar sig ner mot Den Okände och viskar i hans öra.
FRESTAREN.
Sju voro dödssynderna: åtta äro de vordna. Den
åttonde uppfann jag! Förtvivlan heter han. Ty att
betvivla godheten och icke hoppas på förlåtelsen är
att nämna...
Han hesiterar framför ordet Gud, vilket han uttalar på ett
sätt som om det brände lapparne.
... Gud ond. Det är förtalet, förnekelsen,
hädelsen...
Se hur han vrider sig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
