Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett tavelgalleri i klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i andra delen, och låta honom räddas av Jungfru
Maria och änglar, det förbigås vanligen av hans
beundrare.
Likaså det faktum att den »glasklara» mot slutet
började finna allt så »underbart», så »sällsamt», även
de enklaste fakta som han förut genomskådat. Hans
sista längtan var också att få mera ljus. Jojo!
Men det gör ingenting! Vi äro upplysta och vi
håller på våran Goethe ändå!
DEN OKÄNDE.
Med rätta!
PATER MELCHER.
Numro 6 i katalogen. Voltaire! Den har fler
än två huven!... Den gudlöse som använder hela
sitt liv att försvara Gud! Hånaren som blev hånad
för att han »trodde på Gud som ett barn». Författaren
till den Cyniske Candide som sjunger:
»Vällust i min ungdoms brånad
sökte jag din läckerhet;
åt din tomhet snart förvånad,
sötman vänd i bitterhet,
jag vid livets vintermånad
funnit din fåfänglighet.»
Doktor Allvetande, som trott sig fatta allt mellan
himmel och jord medelst förnuft och vetenskap,
sjunger så här, när han sjöng på sista versen:
»Kunskapsrymden genomtåga
snillets stolthet sig förlet,
mullvadsblick, du djärvdes fråga
himlarnes omätlighet! -
Vad jag vet är till min plåga;
kunskap är fåfänglighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
