- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
9

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lägga sig till vila, pinglade det, och hon måste åter
spänna muskler för att draga i strängen. Strängen
hade slutligen blivit en ny ledamot, som liksom vuxit
ut från högra armen. Hennes liv, hela hennes
tillvaro hade ombildat sig såsom del av en ringledning.
Hon hade förlorat all vilja, allt initiativ, och all hennes
verksamhet fick sin impuls utifrån, från en lina, som
drogs av en främmande, en klocka, som signalerade
den främmandes vilja, vilken hennes högra arm
utförde. Första året, medan hon gick med dottern,
var hon ännu nervsjuk, men sedan hon blev van,
kände hon varken behag eller obehag. Hon märkte
endast, att hon levde, och hon visste, att hennes liv
stod i närmaste förbindelse med det snöre, som hon
drog i. Tröttnade hon att dra i snöret, så skulle ingen
mat, ingen dryck mera komma fram, och ledsnade
hon på det trånga rummet med den lilla gluggen åt
portgången, så stod henne friheten öppen – på gatan.

I detta lilla rum kom Tekla till världen, under
det att porten dunkade, klockan pinglade och
sjömän slogos med kniv i portgången. Hon var ett
mycket skrikigt barn, kunde skrika en halv timme,
tills hon kiknade och blev alldeles tyst samt låg som
en död. Hon tycktes vara född med avgjord ovilja
för porten och klockan, och kunde på de fem första
åren icke vänja sig vid dem, och när hon sedan blev
van, hörde hon ljuden, även då hon var frånvarande.
Satt hon på skolbänken eller var i vakten hos fadren,
hörde hon klockans: ping-ping-ping, rigelns: klack,
och portens: bom-bom.

Modren trodde sig kunna lugna henne med varmt
öl och en liten droppe brännvin, varmed hon stillade
sig själv, men det hjälpte icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free