- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
13

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vissa intryck. Här inbillades hon nu snart, att alla
människor äro jämlika, och när hon såg på ett rum
samlade barn från alla samhällsklasser, alla åhörande
samma lärdomar, såsom om livet skulle dana sig lika
för dem alla, blev detta henne snart en ljuv tro.
Prästen, som var en varmhjärtad gammal man, tycktes
själv hylla den tron, att alla voro barn av samma
fader, och han gjorde ingen märkbar skillnad mellan
de fattiges och de rikes barn.

Om aftonen efter storförhöret hade han samlat
alla barnen på kyrksalen för att giva dem sista
lärdomen för livet och säga dem farväl som omyndiga,
innan de skulle undfå mysteriet och sedan vandra ut
i livet ensamma med sin Gud. Det var kvavt i det
lilla mörka rummet, från vars väggar stränga, mörka
ansikten blickade ner ur svarta tavelramar; kakelugnen
hettade och mässinglampan spridde ett svagt sken
över de bleka anletena, som då och då upplystes av
återskenet från den gamle lärarens av det vita håret
strålande ansikte. Han hade med skälvande stämma
skildrat livets förfärliga allvar för de unga; han hade
varnat dem för klipporna, han hade bett dem tro
honom, som sett livet, hurudant det var, och han
hade besvurit dem att icke bygga sitt hopp om
varaktig sällhet på en så gungande mark, som den
ostadiga lycka världen kan skänka.

I detta ögonblick trodde de honom alla.
Hovmarskalkens son trodde honom, då han sade, att även
den högst uppsatte kunde störtas och sluta som en
utstött; bankdirektörens dotter trodde honom, då han
upplyste om, att han sett många rike mans döttrar
lykta sin bana som tiggerskor. Men i denna sista
sköna stund, på detta rum, där de voro avstängda från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free