Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 BERÄTTELSER
upp. Sammanstötningen var våldsam, så att
tallrikarna i matburen med en stark skräll slogo
tillsammans och troligen krossades, ty nu rann en flod av
ärtsoppa på klapperstenarna. Tekla blygdes, så att
hon föll i gråt, men kände en behandskad hand fatta
i hennes arm för att stödja henne, och hörde en röst,
som med mjuk, deltagande klang sade: pardon!
Hon såg upp och kände igen den mörke yngT
lingen, som med en lyftning på hatten gick vidare
framåt gatan. Skälvande och gråtande, inträdde hon
till fadren i vakten, som tröstade henne så gott han
kunde och förebar, att han gärna åte på krogen i dag.
När Tekla kom hem, arbetade hennes huvud
under kallfeber. Hon satte sig på en halmstol i
port-vaktarrummet och stirrade rätt framför sig utan att
kunna tala. Oaktat hon var mycket hungrig, åt hon
ingenting. Det var henne en njutning att plåga sin
kropp, och livet låg för henne så förhatligt som en
fientlig mörk makt, inlagd inom henne själv, och
som hon ville tillintetgöra genom att undandraga den
näringen.
Hon blev sittande på samma stol till inemot
aftonen. Modren frågade henne titt och ofta, huru hon
befann sig, men tröttnade slutligen, när hon ej fick
något svar. Till kvällen åt Tekla med stark matlust
och gick sedan till sängs. Om morgonen därpå hade
hon huvudpina och blev liggande till klockan tio.
- Tänker du resa på dig i dag? frågade modren,
som ville ha fejat.
- Jag vet aldrig, om jag står bi, mor, svarade
Tekla.
- Hur är det med dig då? Du ser ut, som
om du skulle ha altan, sade modren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
