Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 BERÄTTELSER
När Tekla blev ensam steg hon upp ur sängen
och rätade ut sina lemmar. Därpå gick hon till
fönstret och tittade ut genom sitt kikhål. Solen sken,
kajorna snattrade på kyrkogården, och vita moln drevo
för vinden. Hon längtade ut från det kvava rummet
och de varma sängkläderna, som ville kväva henne
med sin lukt av gammal sjöfågelfjäder. Hon ville
ut, långt bort till soliga ställen, där sjöluft susade
och gröna träd skuggade, men när hon såg den bruna
matburen på bordet, och visste att utan den, utan
denna slavbörda, som fängslade henne, hon ej kunde
komma ut, föll hon i raseri och kastade sig i sängen
igen, dök ner i fjäderbolstern, som om hon ville dränka
sig, kväva sig och aldrig mer se dagens ljus. Men
så ringer det i klockan pling-pling-pling, hon kallas
till besinning och drar i strängen; porten knarrar och
säger klack-klack; modren är åter hemma.
Klockan har blivit framåt tolv och kålen kokar
bredvid saltfisken.
Modren ser på klockan och matburen.
- Nå, Tekla, säger hon, tror du dig om att
kunna gå till far med mat i dag?
- Nej, hur kan mor tro det; jag är ju så het
som en ugn. Känn, ska du få känna.
Och modren, som ånyo lagt sin hand på flickans
panna, finner, att hon har febern.
- Jag får viäl skicka fru Vesterlund då, säger
hon, men det kostar mig alltid fyra skilling.
Vester-lundskan nerkallas och Tekla kryper under täcket,
medan den förfärliga matburen ställes i ordning, och
när gumman gått ut genom porten och den smällt
igen, andas hon åter och faller i en lätt slummer,
som varar en timme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
