Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 27
Som hon vaknar, känner hon en stark kaffelukt,
som genomträngt och utplånat fisklukten, och när
modren frågar, hur hon befinner sig, tror hon, att
det är bättre nu.
- Ja, ja, säger gumman, det är nog altan det
där; men nu ska du vara försiktig. Om du mäktar,
ska du ta väl på dig och gå ut och gå dig varm.
Tekla hyser några farhågor, att hon ej mäktar,
men slutligen ger hon efter för modrens
föreställningar och klär sig för att gå ut.
Iklädd sin vårkappa och med den nya parasollen
anträder hon vandringen. Solen står ännu högt på
himlen och gatorna äro fulla med folk. Hon trippar
så lätt Västerlånggatan fram ned till Mynttorget,
kommer ut på det solbelysta torget, utan art få ångest
eller slå ner ögonen. Luften gör henne så gott,
mänskorna se så glada ut efter den långa vintern, och
staden är så vacker; lätta äro stegen, när hon icke
har den tunga matburen att bära, och de mötandes
blickar äro så vänliga, eller åtminstone icke så
förkrossande.
Hemkommen igen förklarar hon sig må väl, men
vem visste, hur det skulle gå i morgon, om det nu
verkligen var altan.
Följande morgon är Tekla sjuk igen och blir
liggande till eftermiddagen, då hon efter en kort sömn
stiger upp för att göra sin vandring. Nu har man full
visshet om, att det är vardagsältan, och läkaren
bekräftar saken efter att ha hört sjukdomens sätt att
yttra sig, och numera kan Teklas hjälp i hushållet
ej påräknas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
