Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 33
landet. Det blir ett tomrum i hennes liv, och det
synes henne, som örn mörker fallit, sedan solen kom
och tog bort hennes enda glädje. I ensamma stunder
på kyrkogården satt hon och rannsakade sig, sökte
reda sina tankar, anställa betraktelser över sig själv.
- Vad ville hon denna unga man? frågade hon sig.
Antaget, att han taladt till henne, att han steg in i
hennes kammare, när hon var ensam, och att han
sade: se här är jag, vad vill du mig, ty jag ser på
dina ögon, att du vill mig något? Vad skulle hon
svara, och vad skulle hon göra med honom?
Ingenting skulle hon kunna svara, ty det var henne en
så djup hemlighet, att hon hellre skulle dö än svara,
även om hon ett ögonblick misstänkte vad hon skulle
svara. Vad skulle hon göra med honom? Ingenting!
Inte ville hon kyssa honom, icke kunde hon omfamna
honom eller be att få arbeta åt honom, leva för
honom. Vad ville hon honom då? Hon ville, att
han skulle vilja komma till henne och be att få kyssa
hennes ögion, omfamna henne, rent, oskyldigt som
den där gångten i kyrkan, att han skulle be att få
leva för henne, arbeta för henne, trösta henne, pyssla
om henne. Vad ville hon då honom? Hon ville,
att han skulle be att få g"e henne något! Det var
hon, som sålunda ville begära något av honom? Å
nej. Begä,ra, tigga? Nej, nej, nej! Han skulle komma
och begära att få ge... Där stannade hennes tankars
ringdans, och harmsen över de elaka tankarne, som
grinande gott förstånd kommo fram som stadens
svenner och togo henne på bar glärning, steg hon upp
för att röra sig, gå sin väg från bänken och trädet,
som kanske hört vad de tysta angivarne haft att säga,
och stirrande rätt framför sig, såsom om hon försökte
3. - Strindberg, Ef t er slätt er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
