- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
38

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38 BERÄTTELSER

in, spelar musikkåren från kommandobryggan.
Ängaren backar ut i sällskap med tio andra och
musikanterna överrösta varandra.

På akterdäck sitter Tekla halvdövad med sin mor,
medan fadren är nere i kajutan med åldermän och
bisittare för att vidtaga anordningar. Hon har redan
granskat damernas skor och kjortlar och funnit, att
hon råkat i ett sällskap, som var henne likgiltigt.
Hennes ansikte är blekt, och ljuset, som tränger genom
det unga björklövet, kastar in något svagt grönt i
skuggorna, som ger hennes utseende ett visst sjukt
förnämt. Hennes stora svarta ögon med den starkt
vidgade pupillen stanna vilande på en röd nejlika,
som sitter instucken i lövverket. Hon ser ut, som
om hon ej visste, vad hon skulle göra bland dessa
främmande människor, och hon har följt med för
att slippa vara ensam hemma och för att få en ny
klänning. Modren sitter tyst och skrämd över att se sig
utdragen ur sin håla, och det starka dagsljuset plågar
henne.

Men nu styr ångaren med full fart ut på fjärden,
och mellan lövruskorna synas gröna stränder med
vita hus, landställen med flaggstänger,
varmbänks-fönster och poppelalléer, röda stugor och vita
björkhagar, gröna rågåkrar och kanariegula ängar. De
friska böljorna plaska mot båtens propeller, och himlen
står kornblå över land och vatten. Tekla såg
tavlorna rulla förbi, kände sjöluften svalka milt om
tinningarne, och hon vaggades av musikens gungande
rytmer i en lugn harmonisk stämning, som gav
hennes ansikte ett uttryck av frid och belåtenhet. I
detsamma hörde hon en röst, som hon ej kände,
tilltala sig från sidan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free