- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
47

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENVÄGAR 47

Robert använde de två följande timmarna att utröna,
om det var sant, så otrolig föreföll honom hans lycka,
så osannolik den sagan, att hon hade honom så kär.

Klockan är mellan två och tre på morgonen.
Tekla sitter vid modrens dödsbädd i ett litet rum på
andra sidan om portgången. Läkaren gick sin väg
klockan tolv, förklarande allt hopp ute; och fadren
fick kallelse ner till vakten klockan ett. Han hade
sagt farväl till sin hustru och gråtit.

Nattlampan har brunnit ner ända till vattnet och
börjar puttra och fräsa. Tekla slår ny olja i glaset,
sticker in veken med spelkortsmanschetten i korkflötet
och sätter sig igen på sin stol. Hon stirrar rätt
framför sig mitt i den lilla ljuslågan, som endast förmår
lysa upp en fläck i det mörka rummet och kasta en
ring i taket. Hon ser endast lamplågan och
medicinflaskorna på kommoden. Sjögröna kvartersflaskor med
guldhattar, bärnstensgula flaskor med krusat papper,
svarta flaskor med vita etiketter; pulverdosor med
röda små lacksigill; matskeden står i ett vattenglas
och förstoras till en förläggarslev, den halva citronen
ser ut som en pumpa genom lampans buktiga
vattenpelare; alla föremål ändra former och proportioner i
det falska halvdunklet och giva stoff till förvirrade
förnimmelser i hennes av nattvak sjuka hjärna.

Så tankas tankarne. Den vita påskriften, som
hänger ner från halsen på den svarta flaskan, säger:
ser du så vackert ett vitt sorgförkläde tar sig ut på
den svarta ylleklänningen. Du går på gatan med de
långa nystärkta förklädesbanden och de breda snibb-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free